Vad du ska göra när du vill anmäla ett missförhållande på arbetsplatsen
Det är svårt att ge konkreta råd till visselblåsareeftersom det finns så många faktorer som påverkar frågan. Lokal lagstiftning är inte heller alltid densamma. I ett gemensamt forskningsprojekt från 2013 av den brittiska visselblåsning välgörenhetsorganisationen Protect (tidigare Public Concern at Work eller PCaW) och University of Greenwich identifierades dock några strategier som gav bättre resultat för dem som rapporterade. Denna artikel kommer därför att beröra följande punkter för att ge några användbara råd till potentiella visselblåsare:
- Rädsla för repressalier;
- Hur många gånger man ska rapportera;
- Maktdynamik.
Rädsla för repressalier
Även om rädsla för repressalier fortfarande är ett stort hinder för många att slå larm, visade Protect-rapporten att rädslan inte står i proportion till erfarenheterna. Det vill säga, det händer mer sällan än vad folk tror. Samtidigt är det vanligaste svaret på en rapport från ledningen att inte göra någonting. EU:s visselblåsning direktiv (2019) syftar till att rätta till detta genom att införa tidsfrister som avgör när rapporter ska behandlas, men vilken typ av svar man får är fortfarande upp till hur företaget väljer att hantera det.
Åtminstone är repressalier officiellt förbjudna enligt det nya direktivet, men visselblåsare bör alltid konsultera sin organisations policy för visselblåsare och ta reda på vilken lagstiftning som gäller för den omständighet de bevittnat. För att underlätta detta bör de som vill rapportera också söka hjälp tidigt i processen, till exempel från sitt fackförbund, en advokatbyrå, ett yrkesorgan eller en välgörenhetsorganisation. I vissa länder finns det också program som visselblåsare kan ansöka om för att vara berättigade till monetär ersättning.
Det verkar också som om det sätt på vilket missförhållandet rapporteras gör skillnad. I Protect-rapporten konstaterades det att det hade negativa konsekvenser för den som anmälde ett missförhållande att ta upp det som ett klagomål. Att först rapportera till en linjechef och sedan följa upp med någon högre upp gav bättre resultat.
Hur många gånger ska jag blåsa i visselpipan?
Studien från Protect och University of Greenwich visade också att sannolikheten för en officiell utredning ökade med upprepade rapporter. Det vill säga, människor som fortsätter att tala om sina problem får till slut sina bekymmer behandlade. Även om många upplever bättre resultat genom att rapportera mer än två gånger, bör detta vägas mot en ökad risk för ett formellt negativt svar när man tar upp ett problem tre eller fyra gånger.
Rapporten visar dessutom att om man eskalerar till en tillsynsmyndighet vid andra eller tredje rapporteringen ökar chanserna att problemet åtgärdas, samtidigt som sannolikheten för uppsägning minskar. Det finns dock en reservation för att sannolikheten för andra former av formella repressalier ökar samtidigt. Som nämnts ovan är dock den faktiska risken för repressalier lägre än vad som befaras. När repressalier förekommer är det mer sannolikt att visselblåsare får formella åtgärder som inte leder till uppsägning.
Om du är arbetsgivare eller arbetar med HR har vi samlat några råd om hur du bäst närmar dig och hanterar visselblåsningsrapporter här.
Kraftfulla visselblåsare
Studien visade också att i organisationer där repressalier förekommer tolereras de i allmänhet längre ju lägre upp i hierarkin visselblåsaren befinner sig. Undantaget är när visselblåsaren har en inflytelserik position, i vilket fall de sannolikt kommer att avskedas tidigare. Detta kan bero på att de utgör ett större problem för företaget. Sådana personer kan göra mer för att blåsa i visslan eftersom de tenderar att ha färre interna alternativ att tala om. Det är här som anonyma rapporteringsalternativ på visselblåsning kan göra det lättare för människor att rapportera och undvika risken att bli avskedade eller utsättas för repressalier.
Sammanfattningsvis är det svårt att med absolut säkerhet garantera att visselblåsare inte kommer att drabbas av negativa konsekvenser av att rapportera missförhållanden på arbetsplatsen. Samtidigt motsvarar rädslan för repressalier inte verkligheten. I de flesta fall stannar repressalierna vid avsked, utom när visselblåsaren själv är en mäktig person. Om man fortsätter att följa upp fler anmälningar tenderar det också att leda till att mer uppmärksamhet ägnas åt ärendet och att resultatet blir bättre, men detta måste ändå vägas mot risken för ett formellt negativt svar.
Läs mer:
Vandekerckhove W, James C & West F (2013) visselblåsning: the inside story - en studie av 1 000 visselblåsares erfarenheter. Public Concern at Work, London, Storbritannien. Tillgänglig på: https://gala.gre.ac.uk/id/eprint/10296/
